Garderoben
I sin egna lilla värld, där hittar han sitt liv
Ett liv bakom dörrar, ensam med sin kniv
Han skär sig tills han skriker, men är det någon som hör
En ensam liten pojke, en i raden som dör

Någonstans i en garderob, tar han sitt eget liv
Den enda trösten han fick, fanns på eggen av en kniv

Utstött och förnedrad, alltid utsatt för svek
Försökte han själv, men var allt för vek
Ensam han levde, ensam han dog
Aldrig fanns det någon som riktigt förstod

Dom blir fler å fler, finns det ingen som ser
Dom svaga som alla spottar på, som alltid måste titta ner